Ja inatt vaknade man av nån som ropade "mamma, mamma", o nåt mer som jag inte hörde då jag var helt yrvaken.. Men jag vaknade till ganska fort då jag hörde o såg att det var Hampe som sa att han kräkts i sängen =(... Så var då magsjukan här o den var inte välkommen! Mindre välkommen än vanligt då Hampe hade maskerad på dagis idag o sen skulle på circus ikväll=( Tyck såå synd om han som han sett fram emot båda grejjerna. Lagt fram sina maskerad kläder igårkväll o circusen har han sett fram emot sedan dom började sätta upp skyltarna o han inte ens visste att det var tänkt att han skulle få gå! Men det är inte mycket att göra åt det inte!Idag är han hyffsat pigg, mest bara trött så vi tar en dag i soffan o serpå film! & hoppas att vi andra klarar oss! Jag känner mig dock konstig i magen så har inte så stora förhoppningar på de.. Men jag vill verkligen inte ha magsjuka med den här bebismagen! Lär ju vara ännu värre än i vanliga fall och man lär ju få en del sammandragningar... Men nåt roligt är att jag nu har en hel tvättmaskinigen! Har varit utan sedan i mars o dragit tvätten fram o tillbaka till mamma = drygt! O inte var de nå stort fel heller utan kunde ha åtgärdats för länge sen men de e inte mycke o göra åt det nu inte! Att vi fick ordning på den igår kunde ju inte bli så mycke mer lägligt med tanke på natten som kom.....

Nä tror jag ska lägga mig på soffan en stund nu då de inte blev många timmars sömn inatt! Tur grabbarna var snäll o gav en sovmorgon imorse!

Så var det måndag igen då och veckorna rullar på, skönt! ;) Imorn ha man gått 32 fulla veckor av (förhoppningsvis max) 40! Mindre än 2 månader kvar nu! Snart är det juni o då komma ju bebisen nästa månad!  Börja känns mig lite småstressad för vi har en del o fixa med här hemma som jag absolut skulle vilja ha klart innan bebis anländer. Tror jag skrivit om det i ett annat inlägg men nu har Niklas looovat att börja med det den här veckan! Tjohooo ingen är gladare än jag! ;) Kan ju vara lämpligt o ta det denna vecka oxå eftersom det är röd dag på torsdag = Niklas har heeeela den dagen på sig att röjja, samma med måndag ;) Sen måste jag på IKEA innan liten tittar ut o inhandla lite sängkläder bl.a Har presentkort där oxå så det får nog gå till bebisen=)

Idag har jag Simpan hemma, han har sån rethosta som inte vill ge sig =( Han sitt o titta på Disney nu o hostar o hostar...Samma imorse då han låg o sov, jag vaknade vid halv 6 o låg o lyssna på han bra länge när han hosta i sömn=( Skönt för han att han fick sova iaf...

Själv skulle jag behöva röjja i princip hela huset men det sitter lixom i tjära... Jag säger som Alfons, "jag ska bara" göra något annat först ;) o sen händer det inget mera. Skönt iaf att det är lite bättre väder idag så kanske kanske man får lite energi... Är så sjuuukt trött nu på dagarna =( Nä, dags o röjja, jag ska bara surfa lite först ;) 

Gaaaahh! Jag är så nyfiken på om bebii magen är en flicka lr pojke så jag håller på att bli knäpp!!! Häromdagen satt jag o tok studerade en av ul-bilderna där bilden är tagen uppifrån o jag trooooor jag hitta könet... Tror ni jag är nå mindre nyfiken nu? INTE DIREKT! Pucko jag..... Varför varför får man inte göra 2 ul i detta landsting?? ;) var inte alls så här nyfiken me grabbarna så varför e jag de nu? Kanske för att det förmodligen till 98% är vårt sista barn o visst skulle det va riktigt roligt med en liten tjej, sista chansen lixom. MEN vissa dagar är man säker på att det är en grabb, o hoppas på de oxå.. Jag är ju en pojkmamma lixom;)... Så jaa, jag kan ju lugnt säga att det absolut inte spelar ngn roll vad det är, jag vill ha bebisen i magen o ingen annan! ;) Svammel svammel.... nu ska jag kolla på vem som åker ur big brother! Tror det blir sara och chrille lr peter...

Ja vilken vecka man haft! Först en tripp till huvudstaden från fredag-måndag, sen hann man bara komma hem så vakna man natten till tisdag med världens jävla smärta bak i ryggen. Grät av smärta samtidigt som man var rädd att det var verkar som satt igång så det blev en tur till sjukhuset i sundsvall där gårdagen spenderades... Nu har det släppt helt, men ingen vet med säkerhet vad smärtan berodde på.  Tack o lov så mådde bebis bra iaf! Det är ju viktigast! Men läkarna tror att det var bebisen som legat och tryckt på något då jag även haft problem med kissblåsan hela helgen. Vilket kanske inte är såå konstigt då man varit uppe o gått från halva fredag o hela lördag + söndag o lite på måndag. Så nu tänker jag ta det lugnt dom sista månaderna innan bebisen kommer! Den där smärtan vill jag INTE uppleva igen! Va ju värre än värkar ju! huvva! Men men, nu är man hemma igen iaf, såå sköönt! Synd bara att här är så stökigt o jag verkligen inte haft ngn ork att ta tag i det, men förhoppningsvis så kanske man har mer ork imorn o ta tag i allt...

Annars e allt bra, vet att jag kanske tjatar om det men jag är galet kär i min underbara sambo! Saknar han hela tiden han inte är hemma, o känner mig nästan blyg för han då han kommer hem;) Ja inte blyg så att man inte kan prata lr så men det är lixom pirrigt då han kommer hem o jag blir alldeles varm då jag tittar på han, han är ju SÅ jävla fin! Finns inget finare! (jo barna då såklart men det är ju helt andra typ av känslor). Nä nu ska jag avrunda så ni inte blir för uttråkad av mitt kärleks-dravvel ;) Dags o lägga ungarna oxå vilket jag känner på mig kommer bli lättare sagt än gjort då dom e hyffsat uppe i varv nu... Wish me luck!

Fasen va det regnar ute, det bara öser ner. Har ju fan regnat mer lr mindre sedan i fredags o tyvär så blir mitt humör lika botten som vädret =(...

Den här veckan händer det iaf ganska mycket, bpde roliga o midre roliga saker. Det börjar idag med att Hampe ska på bvc idag och bl.a få spruta vilket är mindre roligt, dom ska även undersöka pillen vilket inte känns så kul då Hampe på senare tid blivit ganska så blyg över att vara naken men samtidigt är det ju jättebra att det görs! Det kanske är tur att det är en manlig doktor iaf.. Sedan på torsdag så är det dags för inskolning på lekis/förskoleklass! Känns spännande! Kan inte riktigt förstå att våran älskade, underbart snälla o kloka grabb fyller 6 år till hösten! Tiden springer iväg... Förrut har han varit helt emot att börja lekis men nu börjar det vända lite tror jag! Han känner ganska så många och han är ju en väldigt social grabb så jag tror att när han väl börjar så kommer det att gå hur bra som helst! Jo jusst, kom ju på att jag hade utveclkingssamtal på dagis igår oxå där växte man väl någon cm ;) Det vara bara bra allting o grabbarna sköter sig kanon och verkar väldigt omtyckta! Nu är ju väldigt speciell våran Hampe (tycker jag iaf;).). Han är en sådan där person som knappt kan göra en fluga förnär och bara vill alla väl! Han är helt igenom snäll och jag brukar kalla han pojken med guldhjärtat! Simpan är såklart oxå en snäll grabb men med betydligt mer humör och temperament! ;) Underbara ungar är det iaf!

Ja, och sedan på fredag så åker vi ju till stockholm och kommer hem på måndag! Åker med niklas pappa med sambo, samt NIklas syrra med familj! Ska bli riktigt skönt att komae hemifrån några dagar, mest längtar jag nog till hotel-frukosten;) Haha! O Hampe han är riktigt förväntansfulll, han ska packa för att åka till sollefteå o kolla på skeppet fasa! ;) Inte lätt o hålla reda på vad allt heter, speciellt inte då man inte vet riktigt vad det är man pratar om =). Han har mycket annat inplanerat oxå så på han låter det som vi ska vara borta i ungefär 1 månad ;). Det känns bra att vi kommer iväg på en liten tripp nu med grabbarna då det knappast blir några längre utsvängningar i sommar. Niklas vet inte om han kommer vara ledig och jag kommer väl bara sitta hemma o jäsa, typ..;) Hoppas iaf på bra väder så jag o grabbarna kan bosätta oss nere vid älven på dagarna i väntan på att liten ska titta ut! Ungarna älskar att vara där och det känns som det är på lagom avstånd hemifrånd då man är höggravid o bebis kan komma när som helst. Osså roar ju barnen sig själva som sagt och är nöjda och glada då dom får vara där nere=) Nä nu ska jag ta en dusch tro jag innan det är dags att hämta pojkarna igen, ska hinna tanka oxå hade jag tänkt men det har jag då verkligen ingen lust med... snordyrt ju =(

Har för mig att jag skrev i något tidigare inlägg att jag skulle skriva om min tid som anorektiker så här kommer det:

ANOREXIA

Hur det började:

Det började på hösten i åttan, fick för mig att jag var tjock (50-51kg, alldeles lagomt!) o skulle bara gå ner några kilon...Så att jag gick ner kanske 5 kg...wow! de gick ju bra! SÅ jag tänkte att jag "bara" skulle gå ner några kilon till o sen äta upp dom igen, tänk o få svulla i sig godis o skräpmat hur man ville sådär... Mm lr hur att jag åt upp mig, var ju värsta ”peppen” när man såg att byxorna börja sitta löst, tänk om man kunde gå ner till drömstorleken 26”! Hade 27” innan och var som sagt helt normal i kroppen, inte det minsta tjock! Synd att man inte insåg det då, men har alltid haft dåligt självförtroende o tyckt att jag är ful och sådär, så jag vet inte riktigt men det var väl skönt att iaf veta att man var smal. För det är ju alltid snyggt att vara smal! Hrm... Började väga mig redan då jag gick i trean och tyckte redan då att jag var för tjock, så det kanske inte är så konstigt att man fick en ätstörning till slut? Knäppt nog så minns jag oxå hur mycket jag vägde då... O nu när jag sitter här o skriver så minns jag typ alla gånger jag vägt mig från trean till jag fick ätstörningarna... Sjukt?? Självklart inte ALLA men många siffror finns kvar i huvudet...

Hur det ”upptäcktes”:

En dag där på höstterminen i åttan blev jag inkallad till sjuksyster.  En klasskompis hade kontaktat henne för hon tyckte jag blivit så smal. (TACK Så himla mycket för den omtanken!). Fick väga mig och sådär och då vägde jag 47 kg. (hurrade för mig själv typ..) Men sedan hände inte så mycket på några månader.  Jag vet att jag var till sjuksyster igen på våren någon gång igen för att hon skulle ”kolla” mig... 43kg visade vågen då och jag tror att det var i samband med det som bup kontaktades. Minns inte allt, det var ju några år sedan nu.. Så det blev besök på bup och även på sjukhuset. Mitt första möte på bup var katastrof! Alltså tala om att vissa människor jobbar på helt fel ställe! Vi fick träffa två personer där, en kvinnlig och en manlig och jag tror att en var kurator och en var psykolog. Överens med varandra var dom iaf inte o karl´n var ju riktigt knäpp! Han i princip frågade ut mig om vad jag åt och skrev upp det på en whiteboard typ och sa sedan hur mycket han tyckte jag skulle äta. Jag minns t.o.m exemplet som han skrev upp på den där tavlan. Han frågade om hur mycket jag åt om det var fiskpanetter och potatis på skolan hur mycket jag åt. Jag sa då kanske en halv panett och en halv potatis (lämnade säkert oxå). Han föreslog då att jag skulle äta 2 potatisar och 2 panettera. Kanske INTE det smartaste att säga till någon som inte vill gå upp ett gram i vikt. För jag var väl inte dummare än att jag förstog att om jag åt det jag sa så skulle ju vikten gå åt fel håll?!?Som psykolog/kurator måste man väl för f*n börja med att bygga upp ett förtroende med ”patienten”? Sedan den dagen i princip har jag själv velat bli psykolog och främst då hjälpa unga tjejer. Efter det mötet gick det riktigt utför kan jag lova! Jag åt om möjligt ännu mindre!  Mamma o jag kom iaf överens om att på nästa möte skulle inte han vara där. Gick på fler möten med den kvinnliga men hon var inte heller mycket att hänga i julgran... Jag minns att jag tyckte det kändes som att hon skällde på mig och lixom klankade ner på mig. Frågade om jag verkligen ville vara så smal som jag var och så där... Nä huvva för dom 2!

Jag tror att mitt första sjukhusbesök var efter det där mötet på bup.  Kanske runt mars ngn gång. Det var jag och mamma och pappa som var dit. Fick då (som vanligt) väga mig och vågen visade då på 39.4 och jag  blev väl minst sagt lite chockad tror jag?  Trodde ju inte att jag vägde SÅ lite! Nu är ju jag väldigt kort (157,5) men jag var mager då... Jag minns så väl läkaren vi fick träffa, vi satt i ett rum jag o mamma o pappa och han. Han hade en spricka i ena glaset i glasögonen och såg allmänt knäpp ut och var lite svår att ta på allvar. Men han sa iaf att om jag gick ner ett kilo till, till nästa besök så skulle jag bli tvungen att läggas in. Nu blev jag rädd! Inte ville jag ligga på sjukhus heller!  Det bestämdes även att vi skulle få hjälp av en dietist. Så var det då dags för återbesök, blir tveksam nu om det var efter en månad eller typ 2 veckor? Det var iaf på skärtorsdag och jag hade ett par gröna ”hipsters” och en vit huvtröjja på mig ;). Dags för vågen igen och den visade 38.4 och jag brast ut i gråt!! Han hade ju sagt att om jag gick upp ett kilo så skulle jag bli kvar men jag fick ändå åka hem!  Jag lovade att jag skulle äta vad som helst bara jag fick åka hem! ;) SÅ det första jag o mammagjorde var att vi åkte till Tolles och köpte en mjukglass... Den var inte speciellt god och jag fick verkligen kämpa för att få i mig hela. Efter det här minns jag av någon anledning inte så mycket? Minns inga fler sjukhusbesök fast jag är säker på att vi måste ha varit på fler?  Det som vände det hela till att jag började åt igen var iaf inte ngn hjälp från varken doktorer, psykologer lr kuratorer... Det var ett bråk med pappa om maten som slutade med att vi båda grät för att vi mådde så dåligt båda två över situationen.  Efter det började jag äta, inte mycket med regelbundet iaf och jag gick sakta men säkert upp i vikt. Ett år senare hade jag gått upp väldigt mycket i vikt men jag åt fortfarande inte speciellt mycket och aldrig chips lr godis men det var väl så kroppen reagerade helt enkelt. Efter att ha svällt så tog den väl åt sig allt! Men efter att ha ätit normalt ett tag så stabiliserade sig även vikten o jag gick ner några kanske 6-8 kilon till en väldigt bra normalvikt! Utan att jag ändrade kosten utan det var väl bara kroppen som helt enkelt stabiliserade sig tror jag!

Såhär i efterhand har jag fortfarande och hade då oxå, riktigt riktigt dåligt samvete för att jag ”utsatte” min familj och mina vänner för det där. Framförallt mamma och pappa syrrorna och min bästa vän jag hade då. Jag var ingen bra kompis då... Satt bara hemma och frös i princip och varken ville eller orkade hitta på något eller umgås.  Känns som att jag förstörde en del i vår kompisrelation då, vi var ju ändå i åldern då man normalt brukar hitta på en massa, trotsa föräldrarna och snacka om och spana på killar ;) Men jag kan ju inte fortsätta gräma mig över det än, 11 år senare utan måste väl förlåta mig själv för det, det var ju aldrig min mening att såra andra.

Är jag frisk nu?? Helt ärligt så tror jag att man aldrig blir det. Precis som att en alkoholist förmodligen aldrig kommer att bli helt frisk, denne kommer ju lixom alltid vara en nykter alkoholist. MEN jag är så frisk som jag tror är möjligt=) Kan ibland lixom bli väldigt glupsk=) haha, men det är precis som att woaw jag fåår äta då måste jag ju göra de, äta äta äta...Sen så undviker jag fortfarande att väga mig. Vet att vågen just nu t.ex inte visar det jag vill, o det vet jag. Jag behöver inge siffror som bekräftar det o kanske sätter en jävla massa griller i skallen på mig. Skulle väl kanske helt enkelt behöva ”jobba” med min självkänsla som aldrig varit direkt bra o jag kan och har nog nästan aldrig varit stolt över mig själv eller nöjd med något. Aldrig tyckt om mitt utseende lr så..  Men har iaf blivit bättre på att acceptera hur jag ser ut men bra är det ju inte! Ska alltid hålla på o jämföra mig med andra och sådär. Men det ska det bli ändring på! ;) När bebis är ute ska jag (kanske) ta tag i det där;)

Nä men hörni jag tror jag ska posta det här på bloggen nu.. Det har varit både kul och jobbigt att sitta o skriva ner allt och några tårar det allt kommit! Blev kanske lite rörigt på slutet men jag börjar på träsmak i baken och vill bli klar nu! ;) Känns nästan nervigt att jag ska slänga ut det i bloggen så vem som helst kan läsa då det blev väldigt personligt men samtidigt så känns det riktigt bra! Skönt att få det ur sig! Kanske inte ens finns någon som orkade läsa igenom allt!;) Jag orkar iaf inte göra det nu så jag reserverar mig för stavfel och sådär. Är det helt osammanhängande i texten så släng in en kommentar så ska jag rätta till det! =)

Tjaaaa... f*n va ja e bra på de här me o blogga ;) Beror på att jag är så jäkla lat + att sidan varit så seg men nu verkar den funka bra! =) Kan tänka ibland att jag ska blogga omvissa saker men sedan när jag väl sitter här vid datorn så orkar jag inte sitta o skriva ;)

Men allt e annars riktigt bra, har varit fruktansvärt trött nu i 3 dagar och har även fått underbart härlig foglossning men det är inte mycket att göra åt det inte! Får vara glad över att man inte haft foglossning i tidigare graviditeter för skönt är det inte! Härom morgonen höll jag knappt på o ta mig från sovrummet o in på toan =( Men så hade jag sprungit dagen innan med Hampe för o hjälp han cykla o halkade då till = AJ! Gruvar mig för nästa helg då vi ska till stockholm i 3 dagar... brukar ju bli att man går en heeel del där! Men det är bara o bita ihop! Ska bli "spännande" o se hur bra man kan gå dag 2 o 3....

Sen har det varit en halvjobbig tid nu några veckor (känns som en evighet) då Niklas har jobbat som en galning! Han har flyttat sin verkstad till nya lokaler och hans längsta arbetspass blev väl 26 timmar :/.... helt galet...Men nu e flytten klar iaf, men det ör ju såklart en massa kvar o göra. Har en hel del som skulle behöva göras här hemma oxå innan liten anländer till oss men inte vill jag "tjata" på Niklas om det nu när han har jobbat så mycket... (det mesta som behöver göras e lixom "hans" göra:/..) Men måste erkänna att jag e liiite nervös att vissa viktiga saker inte kommer att vara gjorde då liten kommer, skulle ju vara så himla skönt o ha det gjort då! Både för mig och Niklas...

Ush o fy va gnällig ja låter! Men man måste ju få ventliera lite! ;) Annars är allt bra! Har så himla mycket att glädjas åt så ska försöka fokusera på det istället!  Igår satt vi i soffan o båda grabbarna satt hos Niklas och jag bara satt o titta på dom! Dom är ju lixom mitt liv!    Och nu har jag en liten grabb på varsin sida om mig som sover...Finaste grabbarna!  & finaste bebisen i magen oxå som däremot inte sover just nu ;)  Nä nu ska jag se vidare på ESC, eric sjunger nu... alltså vidare bra sångröst har ju grabben inte direkt... Men numret e ju faktiskt helt ok...=) Jajja hoppas resten av europa tycker han är bra iaf! ;)