(Till alla kommentarer)

Men åååhh va fina ni är da=)  Vet ju såklart att jag har alla er men är ju så himla satans dålig på o bara ta upp telefonen o ringa...

Men gud så mysigt de lät Jennie! De måste vi tumma på!! Måste nog springa o kika i mössan jag me, nu i studenttider  o allt o minnas tillbaka...=)

Idag har annars vare en härlig dag, rände runt på fm o sen klippt lite gräs på em o sen vare på kalas ikväll=) Imorn blire till o städa o sen mera kalas=) O sen imorgon kväll händer det grejjer här på erstadsvägen=) Bild kommer kanske framöver men jag kan säga att det pirrar i magen ikväll inför morronkvällen:-D

Sen blire väl full fart i veckan skulle jag tro=) Ordagrant full fart ;)....Men många sovpauser kanske, fast inte för mig då... hehe lite svammel där men imorn ska jag skriva vad det handlar om...=)

Dags o krypa till kojs nu kanske, men man lär väl inte somna iaf så lika bra o sitta uppe en stund till=)

går det seeegt för mig o blogga.... Men va ska man skriva da? Va jag gör på dagarna? Hur många e de som bry sig om de da? Om barna? Njae bloggen handlar ju inte om dom....

Mina känslor o funderingar? Njae vill väl inte vara för djup heller o vill inte att nån ska ta illa upp p.g.a vad jag skriver... Aja gör ett försök...

Annars da? Känner mig ensam, otroligt ensam.... Men det är jag väl inte men, har ju mina fina 2 små grabbar. Som för övrigt har retat gallfeber på mig hela helgen;) Osså mina fina karl som jag för övrigt knappt har sett i helgen;) SÅ man ska ju inte klaga, saknar väl kanske nån o prata me, om alla dom där sakerna som man inte pratar med barna om, o som man inte pratar med sin karl om... Men jag ska inte klaga, o det gör jag inte heller. Jag har det bra, fördjävla bra!

A men sån´t där, ska man verkligen skriva om sånt? Vill man verkligen läsa om sånt?

what? kanske ni tänker över rubriken...Men det är så han heter, min fina fina byracka=) Sitter för tillfället o letar efter kullsyskon åt han o hittar ägaren till en på facebook. Men tyvär inte mer än så.. O kenneln han kommer ifrån verkar inte finnas kvar? Hittar ingen hemsida iaf. Ska prova o maila uppfödaren o se tro ja. Skulle vilja ha åtminstone en halvbror åt Lukas i framtiden=) GÄrna nu i sommar ;). För finare hund än Lukas finns inte i mina ögon..=)

Man bruka u säga att hunden e människans bästa vän o för många kanske de låter fånigt men det ÄR faktiskt så OM man hittar rätt hund, o de har jag gjort! Lr de har Niklas gjort=)...

jisses va svammel de bli nu så ja tro ja släng ut en bild på finaste vovven istället.. få bli en gammal för jag hitta inte sladden till kameran så ja kan föra över bilder =(

Är man knäpp om man sitter på fejjan o kollar på bilder på han man lever med? Lr är man helt enkelt bara galet kär o längtar efter han jämt? Japp så är det! galet kär i min fina älskling :-D

Precis sett avatar. vilken film!

jag som inte gillar så där overkliga filmer. men satan

vilken bra film! så..fängslande på nåt sätt. o hur fint

gjord är den inte? oj oj.

nä nu är det natta. dags o sova.

Heeej...

länge länge sen sist.

har inte haft lust. inte alls...

2010 har varit ett riktigt skitår o jag längtar redan efter 2011.

hoppas hoppas på bättring o det börjar ju se ljusare ut. finally.

sommaren är iaf på väg!
få se om bloggen läggs ner detta skitår lr om jag helt börjar om.

får se. den som lever får se.

säger som finaste hampe, så får det bli.

fint iaf att några av er inte gett upp om o få läsa lite här o kommer tillbaka varje dag. fint de.

Dålig på de här me uppdatera nu, men har inte alls haft ngn lust så då har jag struntat i det helt enkelt...=) Har inge vettigt o skriva nu heller, har hänt mycke det här året men inget jag tänker skriva om här!  Men den här våren har inte varit rolig, så mycke kan jag väl skriva....

men nåt som är roligt är attjag har fjärilar i magen=) Pirrar i magen på mig hela dagarna;) O den skyldiga till det är ju såklart min fina Älskling Niklas!    Är galet kär för tillfället=)  Inte länge kvar nu tills vi "firar" 9 år! Som sagt lika kär nu som då, förmodligen mer kär nu än då!=)

NÄ nu har jag en liten grabb här som vill låna datorn... Hampus ha bleve en liten datanisse ;)

Senaste tiden har det stått mycket i tidningen om läkarmissar, allra helst bland barn. Idag stog det om det i expressen igen,  http://www.expressen.se/Nyheter/1.1917385/barnen-togs-inte-pa-allvar-dog-efter-vardens-missar  i de här fallen dog barnen=(  Kanske hade barnen kunnat klara sig OM läkarna inte hade missat, och OM föräldrarna hade blivit tagna på allvar. Har många ggr då jag läst dessa artiklar tänkt att fy, tänk om det skulle hända oss?Att man inte blir tagen på allvar då man går till läkaren men nån av barnen. Men sanningen är ju den då jag tänker efter att det har hänt oss. Inte bara en utan två gånger. En gång när Hampe låg i magen och en gång med Simon då han var ett år.  Nu löste det sig för oss o mina grabbar är friska och krya men nonchalansen man möttes av läkarna glömmer man inte. Man kände sig totalt dumförklarad samtidigt som man fortfarande var orolig för barnen. Kanske ska skriva lite om vad som hände.

Det första var som sagt då Hampe fortfarande låg i magen. Jag hade i några dagar misstänkt att jag läkte fostervatten för varje gång jag reste mig upp ur sängen t.ex så sipprade de lixom ut lite "där nere". Så på en torsdag efermiddan bestämde jag mig för att åka upp till förlossningen i Sollefteå för att få det kollat. Kände redan då jag kom dit att ingen trodde på mig. En ung förstföderska som kom in o påstod att hon läkte fostervatten, 3 veckor innan barnet skulle komma dessutom. Det var ju klart att jag inte visste vad jag pratade om. Men fick iaf träffa en läkare som gjorde en vaginal undersökning där hon konstaterade att jag då inte hade läkt nå fostervatten. (undrar fortfarande varför dom inte gjorde ett vanligt ultraljud??). Så jag åkte hem igen o kände mig riktigt dum... hade väl kommit lite kiss varje morgon helt enkelt? Men natten till fredag så vakna jag o hade ONT i nedre delen av magen. Fattade inte först vad de tvar men till slut så insåg jag ju att det var värkar ;). Ringde till fl där dom sa att jag kunde ju komma in men de var ju ingen bråska. Vid halv 5 tro jag vi kom in iaf o där konstaterades de att jag var öppen (kommer inte ihåg hur mycke), MEN det konstaterades även att jag inte hade något vatten och bebisens hjärtljud inte var normala! (det senaste har jag bara läst om i journalen efteråt). Så dom frågade ju om jag visste när vattnet gått (puckon!) o så där, o i med en kanyl i handen på mig och jag tror att jag fick medecin där då direkt (måste kolla i journalen). FÖr eftersom jag haft tidig vattenavgång så kunde ju både jag o barnet bli sjuk=(. Jag hade dessutom feber så jag kom in så jag var redan dålig, var ju bara o hoppas att bebisen inte var det. Halv 8 föddes våran lilla Hampus med läkare närvarande p.g.a den tidiga vattenavgången då. Han mådde som tur va bra=) Själv var jag inte alls speciellt pigg efteråt o fick pencellin i en vecka tro jag. Var alldeles likblek dagarna efter men det spelade ju ingen roll så länge Hampe var pigg=). Men frågan som dykt upp i efterhand är ju, "Vad hade hänt om inte värkarna satt igång av sig själv?" Hur länge till hade han kunnat ligga där utan vatten? & hur f*n kunde läkaren missa de när jag var upp dagen innan? Anledningen till att hon missade det tror jag helt enkelt var att dom inte trodde ett skit på mig. Förstföderskor vet ju ingenting dom, att jag dessutom var ung gjord einte saken bättre. Åhh jag blir förbannad nu när jag skriver om det. För ett tag sen stötte jag på läkaren som missade de..kan ju säga att det var inget kärt återseende från min sida. Hon kommer ju inte ihåg mig.. En annan sak är att det aldrig pratades om det här efteråt, ingen tog upp det och erkände att något blivit helt fel. Dåligt. Dåligt dåligt dåligt!

 Ska strax skriva om andra gången vi var med om en läkarmiss, men orkar inte just nu=)

 Har skrivit om det här i bloggen tidigare oxå...