Fasen va det regnar ute, det bara öser ner. Har ju fan regnat mer lr mindre sedan i fredags o tyvär så blir mitt humör lika botten som vädret =(...

Den här veckan händer det iaf ganska mycket, bpde roliga o midre roliga saker. Det börjar idag med att Hampe ska på bvc idag och bl.a få spruta vilket är mindre roligt, dom ska även undersöka pillen vilket inte känns så kul då Hampe på senare tid blivit ganska så blyg över att vara naken men samtidigt är det ju jättebra att det görs! Det kanske är tur att det är en manlig doktor iaf.. Sedan på torsdag så är det dags för inskolning på lekis/förskoleklass! Känns spännande! Kan inte riktigt förstå att våran älskade, underbart snälla o kloka grabb fyller 6 år till hösten! Tiden springer iväg... Förrut har han varit helt emot att börja lekis men nu börjar det vända lite tror jag! Han känner ganska så många och han är ju en väldigt social grabb så jag tror att när han väl börjar så kommer det att gå hur bra som helst! Jo jusst, kom ju på att jag hade utveclkingssamtal på dagis igår oxå där växte man väl någon cm ;) Det vara bara bra allting o grabbarna sköter sig kanon och verkar väldigt omtyckta! Nu är ju väldigt speciell våran Hampe (tycker jag iaf;).). Han är en sådan där person som knappt kan göra en fluga förnär och bara vill alla väl! Han är helt igenom snäll och jag brukar kalla han pojken med guldhjärtat! Simpan är såklart oxå en snäll grabb men med betydligt mer humör och temperament! ;) Underbara ungar är det iaf!

Ja, och sedan på fredag så åker vi ju till stockholm och kommer hem på måndag! Åker med niklas pappa med sambo, samt NIklas syrra med familj! Ska bli riktigt skönt att komae hemifrån några dagar, mest längtar jag nog till hotel-frukosten;) Haha! O Hampe han är riktigt förväntansfulll, han ska packa för att åka till sollefteå o kolla på skeppet fasa! ;) Inte lätt o hålla reda på vad allt heter, speciellt inte då man inte vet riktigt vad det är man pratar om =). Han har mycket annat inplanerat oxå så på han låter det som vi ska vara borta i ungefär 1 månad ;). Det känns bra att vi kommer iväg på en liten tripp nu med grabbarna då det knappast blir några längre utsvängningar i sommar. Niklas vet inte om han kommer vara ledig och jag kommer väl bara sitta hemma o jäsa, typ..;) Hoppas iaf på bra väder så jag o grabbarna kan bosätta oss nere vid älven på dagarna i väntan på att liten ska titta ut! Ungarna älskar att vara där och det känns som det är på lagom avstånd hemifrånd då man är höggravid o bebis kan komma när som helst. Osså roar ju barnen sig själva som sagt och är nöjda och glada då dom får vara där nere=) Nä nu ska jag ta en dusch tro jag innan det är dags att hämta pojkarna igen, ska hinna tanka oxå hade jag tänkt men det har jag då verkligen ingen lust med... snordyrt ju =(

Har för mig att jag skrev i något tidigare inlägg att jag skulle skriva om min tid som anorektiker så här kommer det:

ANOREXIA

Hur det började:

Det började på hösten i åttan, fick för mig att jag var tjock (50-51kg, alldeles lagomt!) o skulle bara gå ner några kilon...Så att jag gick ner kanske 5 kg...wow! de gick ju bra! SÅ jag tänkte att jag "bara" skulle gå ner några kilon till o sen äta upp dom igen, tänk o få svulla i sig godis o skräpmat hur man ville sådär... Mm lr hur att jag åt upp mig, var ju värsta ”peppen” när man såg att byxorna börja sitta löst, tänk om man kunde gå ner till drömstorleken 26”! Hade 27” innan och var som sagt helt normal i kroppen, inte det minsta tjock! Synd att man inte insåg det då, men har alltid haft dåligt självförtroende o tyckt att jag är ful och sådär, så jag vet inte riktigt men det var väl skönt att iaf veta att man var smal. För det är ju alltid snyggt att vara smal! Hrm... Började väga mig redan då jag gick i trean och tyckte redan då att jag var för tjock, så det kanske inte är så konstigt att man fick en ätstörning till slut? Knäppt nog så minns jag oxå hur mycket jag vägde då... O nu när jag sitter här o skriver så minns jag typ alla gånger jag vägt mig från trean till jag fick ätstörningarna... Sjukt?? Självklart inte ALLA men många siffror finns kvar i huvudet...

Hur det ”upptäcktes”:

En dag där på höstterminen i åttan blev jag inkallad till sjuksyster.  En klasskompis hade kontaktat henne för hon tyckte jag blivit så smal. (TACK Så himla mycket för den omtanken!). Fick väga mig och sådär och då vägde jag 47 kg. (hurrade för mig själv typ..) Men sedan hände inte så mycket på några månader.  Jag vet att jag var till sjuksyster igen på våren någon gång igen för att hon skulle ”kolla” mig... 43kg visade vågen då och jag tror att det var i samband med det som bup kontaktades. Minns inte allt, det var ju några år sedan nu.. Så det blev besök på bup och även på sjukhuset. Mitt första möte på bup var katastrof! Alltså tala om att vissa människor jobbar på helt fel ställe! Vi fick träffa två personer där, en kvinnlig och en manlig och jag tror att en var kurator och en var psykolog. Överens med varandra var dom iaf inte o karl´n var ju riktigt knäpp! Han i princip frågade ut mig om vad jag åt och skrev upp det på en whiteboard typ och sa sedan hur mycket han tyckte jag skulle äta. Jag minns t.o.m exemplet som han skrev upp på den där tavlan. Han frågade om hur mycket jag åt om det var fiskpanetter och potatis på skolan hur mycket jag åt. Jag sa då kanske en halv panett och en halv potatis (lämnade säkert oxå). Han föreslog då att jag skulle äta 2 potatisar och 2 panettera. Kanske INTE det smartaste att säga till någon som inte vill gå upp ett gram i vikt. För jag var väl inte dummare än att jag förstog att om jag åt det jag sa så skulle ju vikten gå åt fel håll?!?Som psykolog/kurator måste man väl för f*n börja med att bygga upp ett förtroende med ”patienten”? Sedan den dagen i princip har jag själv velat bli psykolog och främst då hjälpa unga tjejer. Efter det mötet gick det riktigt utför kan jag lova! Jag åt om möjligt ännu mindre!  Mamma o jag kom iaf överens om att på nästa möte skulle inte han vara där. Gick på fler möten med den kvinnliga men hon var inte heller mycket att hänga i julgran... Jag minns att jag tyckte det kändes som att hon skällde på mig och lixom klankade ner på mig. Frågade om jag verkligen ville vara så smal som jag var och så där... Nä huvva för dom 2!

Jag tror att mitt första sjukhusbesök var efter det där mötet på bup.  Kanske runt mars ngn gång. Det var jag och mamma och pappa som var dit. Fick då (som vanligt) väga mig och vågen visade då på 39.4 och jag  blev väl minst sagt lite chockad tror jag?  Trodde ju inte att jag vägde SÅ lite! Nu är ju jag väldigt kort (157,5) men jag var mager då... Jag minns så väl läkaren vi fick träffa, vi satt i ett rum jag o mamma o pappa och han. Han hade en spricka i ena glaset i glasögonen och såg allmänt knäpp ut och var lite svår att ta på allvar. Men han sa iaf att om jag gick ner ett kilo till, till nästa besök så skulle jag bli tvungen att läggas in. Nu blev jag rädd! Inte ville jag ligga på sjukhus heller!  Det bestämdes även att vi skulle få hjälp av en dietist. Så var det då dags för återbesök, blir tveksam nu om det var efter en månad eller typ 2 veckor? Det var iaf på skärtorsdag och jag hade ett par gröna ”hipsters” och en vit huvtröjja på mig ;). Dags för vågen igen och den visade 38.4 och jag brast ut i gråt!! Han hade ju sagt att om jag gick upp ett kilo så skulle jag bli kvar men jag fick ändå åka hem!  Jag lovade att jag skulle äta vad som helst bara jag fick åka hem! ;) SÅ det första jag o mammagjorde var att vi åkte till Tolles och köpte en mjukglass... Den var inte speciellt god och jag fick verkligen kämpa för att få i mig hela. Efter det här minns jag av någon anledning inte så mycket? Minns inga fler sjukhusbesök fast jag är säker på att vi måste ha varit på fler?  Det som vände det hela till att jag började åt igen var iaf inte ngn hjälp från varken doktorer, psykologer lr kuratorer... Det var ett bråk med pappa om maten som slutade med att vi båda grät för att vi mådde så dåligt båda två över situationen.  Efter det började jag äta, inte mycket med regelbundet iaf och jag gick sakta men säkert upp i vikt. Ett år senare hade jag gått upp väldigt mycket i vikt men jag åt fortfarande inte speciellt mycket och aldrig chips lr godis men det var väl så kroppen reagerade helt enkelt. Efter att ha svällt så tog den väl åt sig allt! Men efter att ha ätit normalt ett tag så stabiliserade sig även vikten o jag gick ner några kanske 6-8 kilon till en väldigt bra normalvikt! Utan att jag ändrade kosten utan det var väl bara kroppen som helt enkelt stabiliserade sig tror jag!

Såhär i efterhand har jag fortfarande och hade då oxå, riktigt riktigt dåligt samvete för att jag ”utsatte” min familj och mina vänner för det där. Framförallt mamma och pappa syrrorna och min bästa vän jag hade då. Jag var ingen bra kompis då... Satt bara hemma och frös i princip och varken ville eller orkade hitta på något eller umgås.  Känns som att jag förstörde en del i vår kompisrelation då, vi var ju ändå i åldern då man normalt brukar hitta på en massa, trotsa föräldrarna och snacka om och spana på killar ;) Men jag kan ju inte fortsätta gräma mig över det än, 11 år senare utan måste väl förlåta mig själv för det, det var ju aldrig min mening att såra andra.

Är jag frisk nu?? Helt ärligt så tror jag att man aldrig blir det. Precis som att en alkoholist förmodligen aldrig kommer att bli helt frisk, denne kommer ju lixom alltid vara en nykter alkoholist. MEN jag är så frisk som jag tror är möjligt=) Kan ibland lixom bli väldigt glupsk=) haha, men det är precis som att woaw jag fåår äta då måste jag ju göra de, äta äta äta...Sen så undviker jag fortfarande att väga mig. Vet att vågen just nu t.ex inte visar det jag vill, o det vet jag. Jag behöver inge siffror som bekräftar det o kanske sätter en jävla massa griller i skallen på mig. Skulle väl kanske helt enkelt behöva ”jobba” med min självkänsla som aldrig varit direkt bra o jag kan och har nog nästan aldrig varit stolt över mig själv eller nöjd med något. Aldrig tyckt om mitt utseende lr så..  Men har iaf blivit bättre på att acceptera hur jag ser ut men bra är det ju inte! Ska alltid hålla på o jämföra mig med andra och sådär. Men det ska det bli ändring på! ;) När bebis är ute ska jag (kanske) ta tag i det där;)

Nä men hörni jag tror jag ska posta det här på bloggen nu.. Det har varit både kul och jobbigt att sitta o skriva ner allt och några tårar det allt kommit! Blev kanske lite rörigt på slutet men jag börjar på träsmak i baken och vill bli klar nu! ;) Känns nästan nervigt att jag ska slänga ut det i bloggen så vem som helst kan läsa då det blev väldigt personligt men samtidigt så känns det riktigt bra! Skönt att få det ur sig! Kanske inte ens finns någon som orkade läsa igenom allt!;) Jag orkar iaf inte göra det nu så jag reserverar mig för stavfel och sådär. Är det helt osammanhängande i texten så släng in en kommentar så ska jag rätta till det! =)

Tjaaaa... f*n va ja e bra på de här me o blogga ;) Beror på att jag är så jäkla lat + att sidan varit så seg men nu verkar den funka bra! =) Kan tänka ibland att jag ska blogga omvissa saker men sedan när jag väl sitter här vid datorn så orkar jag inte sitta o skriva ;)

Men allt e annars riktigt bra, har varit fruktansvärt trött nu i 3 dagar och har även fått underbart härlig foglossning men det är inte mycket att göra åt det inte! Får vara glad över att man inte haft foglossning i tidigare graviditeter för skönt är det inte! Härom morgonen höll jag knappt på o ta mig från sovrummet o in på toan =( Men så hade jag sprungit dagen innan med Hampe för o hjälp han cykla o halkade då till = AJ! Gruvar mig för nästa helg då vi ska till stockholm i 3 dagar... brukar ju bli att man går en heeel del där! Men det är bara o bita ihop! Ska bli "spännande" o se hur bra man kan gå dag 2 o 3....

Sen har det varit en halvjobbig tid nu några veckor (känns som en evighet) då Niklas har jobbat som en galning! Han har flyttat sin verkstad till nya lokaler och hans längsta arbetspass blev väl 26 timmar :/.... helt galet...Men nu e flytten klar iaf, men det ör ju såklart en massa kvar o göra. Har en hel del som skulle behöva göras här hemma oxå innan liten anländer till oss men inte vill jag "tjata" på Niklas om det nu när han har jobbat så mycket... (det mesta som behöver göras e lixom "hans" göra:/..) Men måste erkänna att jag e liiite nervös att vissa viktiga saker inte kommer att vara gjorde då liten kommer, skulle ju vara så himla skönt o ha det gjort då! Både för mig och Niklas...

Ush o fy va gnällig ja låter! Men man måste ju få ventliera lite! ;) Annars är allt bra! Har så himla mycket att glädjas åt så ska försöka fokusera på det istället!  Igår satt vi i soffan o båda grabbarna satt hos Niklas och jag bara satt o titta på dom! Dom är ju lixom mitt liv!    Och nu har jag en liten grabb på varsin sida om mig som sover...Finaste grabbarna!  & finaste bebisen i magen oxå som däremot inte sover just nu ;)  Nä nu ska jag se vidare på ESC, eric sjunger nu... alltså vidare bra sångröst har ju grabben inte direkt... Men numret e ju faktiskt helt ok...=) Jajja hoppas resten av europa tycker han är bra iaf! ;)

Blä, igår o idag har det varit jobbigt o va tjockis. Igår va humöret så jäkla i botten o var nära o lipa flera gånger. Av sjuka anledningar! Att jag visste att Niklas skulle jobba precis heeela dagen idag gjorde inte saken bättre kan jag lova! Varför ska dom alltid alltid jobba lr bort då man som mest vill ha dom hemma?? Att man redan känner sig ordentligt fet gör inte saken bättre heller. Så här tjock så här tidigt har jag inte varit med grabbarna vad jag kan minnas? Börjar redan bli obekvämt o sitta för det trycker på revbena o att hitta en skön sovställning är omöjligt! Msåte sova med typ 4 kyddar ;) En lr två under huvve o en framför magen o en bakom ryggen för o palla upp mig själv:p... Men samtidigt är det supermysigt!=) Bebisen i magen rör sig väldigt ofta o det är såå mysigt! MEN jag håller ju på att spricka av nyfikenhet! Flicka lr pojke? Nån som vill gissa?:P Är faktiskt väldigt inställd på en tjej o försöker få mig själv o tänka om men då dom som har gissat har gissat på tjej så är det svårt!:P Speciellt då 2 av dom som gissat väldigt sällan haft fel vi sina gissningar förrut! Nä nu ska jag ta o göra mig o barna klara för att åka in till erikshjälpen med systeryster. Har lovat Hampe att vi ska kolla efter lite haj o dinosarie böcker bl.a Ibland har dom mycke fint där o ibland bara skräp! Så vi få väl se om vi hittar nåt!

Oj oj det är inte lätt o vara gravid inte ska ni veta! ;) O tänk att man glömmer tame tusan mellan varje gång hur det är ! Dom senaste dagarna lr ok kanske veckorna har jag verkligen varit gravid i humöret... Senast idag höll jag på o börja böla i bilen för jag tänkte på Niklas o barna o hur mycket jag älskar dom...? Ja men inte behöver man väl lipa för de heller?;) O det är inte bara idag, det är typ varje dag jag får kämpa för o hålla gråten tillbaka av liknande orsaker! O nä, jag är inte direkt glad dygnet runt heller, ibland e amn som värsta pms-kärringen..:/... Jajja det är tur att det är värt det hundra gånger om i slutändan! O nu har både stora storebror o pappa fått känns utanpå magen den lill* i magen lever rövarn där inne! O den är inte nå lite vild heller! Hoppas h*n kommer vara lugnare utanför magen än i magen;)  Kan säga att det är en väldigt märklig känsla (inte just rörelserna) att ha en liten människa i magen som sparkar o snurrar runt så det tom syns utanpå magen! Overkligt lixom, o det är lika overkligt för varje barn! Lika konstigt är det då man är  hons barnmorskan o man får höra hjärtljudet på den lill*, men himla mysigt! :D...50% jag o 50% Niklas bor i min mange lixom o lever rövarn ;)

Nåt mindre roligt är att jag tror att jag börjar få lite foglossning :/ Iaf om man ska tro på google ;) Va ute o promenera igår o fick ont så jag googlade imorse o symtomen stämde bra in. Sen så verka jag ha nån nerv lr nåt som ligger i kläm bak i svanken så ibland hänger vänster benet lixom inte riktigt med, o jäklar vilken snygg haltande gångstil man får ta till då! ;) Ser helt efterbliven ut typ... ;) Men de e ju oxå sånt man lixom får räkna med att det kan bli, men som sagt det är SÅ värt det! O det är ju inte SÅ farligt länge kvar till juli, lr? Iaf v.24+0 idag, känns bra! =) Nä nu ska jag klä på mig o ta med mig byrackorna på en promenad ut i solen! Få se hur kroppen hänger med idag=) Men det ska nog gå bra! =)

(kan säkert vara massa konstiga stavfel o så men sidan är så jäkla seg så orkar inte gå tillbaka o kolla =) .)

Hehe OJ va bra de gick för mig o blogga! Få skylla på att det har varit en riktigt tung vinter där jag har mått kassare än kasst :/ Men nu är det snart vååår o jag mår mycket mycket bättre! Inte hundra bra men nu e de bara trötthet o yrsel som "stör". O anledningen till de mina vänner är att vi ska bli en till i familjen!! :D.. Jag har en liten bebis i magen! I slutet på juli är det tänkt att den ska komma ut till oss men den får gärna komma tidigare! ;) Fast inte inte för den 18:e  för då är det stängt på sjukhuset i Sollefteå + att vi har fler lediga barnvakter efter de ;) Ska bli så mysigt o jag är så sjukt nyfiken på o få veta om det är en grabb lr en liten tjej som fått mamma o må så illa så länge:P.. Vore väldigt kul med en tjej eftersom vi har två grabbar men en pojke är precis lika välkommen! Alla barn är en gåva oavsett kön o jag är bara så tacksam att vi kan få egna barn! Finns dom som kämpar månad efter månad utan att få det där plusset på stickan o vi får det utan att ens försöka.. Så denna lilla var lika planerad som grabbarna men som sagt så är en välkommen iaf! Men sen får det vara stopp! ;) Imorn har de gått 23 hela veckor o det känns såå skönt för efter det har dom ju chans o klara sig ifall verkarna skulle sätta igång! Men det bästa är ju såklart att den stannar till v. 36 sen har den fritt fram! o sen får den gärna komma innan v.40 tack! ;) Nä men de här blev ju bara en massa bebis svammel de, kanske får bli en bebis blogg?;) Jo har ju varit på ultraljud oxå men hon kunde inte säkert se om de var en flicka lr pojke då heller.Nä men nu måste jag ta tag i lite måste görahär hemma innan vi ska åka o handla!

Ja de ska ju vara dag 3 men som jag skrev så kommer jag knappast logga in o skriva varje dag, kan bli en gång i veckan oxå=)

Ja iaf så var det ju dags för Mina föräldrar nu =)

Kan ju börja me att jag har verkligen världens bästa mamma o pappa, så är det bara! =) Dom är verkligen förebilder för hur jag vill vara som förälder åt mina barn. Det bästa me mina föräldrar är att jag vet att dom alltid ställer upp för en, vad det än gäller! Dom finns alltid där! Dom har gett mig så himla mycket under mina 25 år så jag börjar nästan känns skuldkänslor över att jag aldrig nånsin kommer att kunna ge tillbaka allt till dom för att visa hur mycket jag uppskattar allt dom gör för mig -och mina barn.

Jag o mamma o pappa bråkar aldrig, kommer inte ihåg när vi var oense senast. Visst hade man några duster under tiden man bodde hemma, men de var inte många o ingen var speciellt långsur;)

Måste skriva att det här var svårare ön jag trodde=) Känns som attdet är omöjligt att skriva ner hur fantastiska mina föräldrar är! Det allara bästa är iaf att mamma o pappa verkar sååå lyckliga=) Dom är fortfarande så himla kära i varandra och detär så himla underbart att se! Kasnke skriver mer sen om hur dom är var för sig lixom, men inte nu ;) Älskar min mamma o pappa!<3  

Ja men så var det dags för nr 2 då, Min första kärlek! <3 Alltså jag har valt att skriva om Niklas såklart;) Självklart var jag kär flera gånger men inte alls på samma sätt, det var ju inte kärlek på samma sätt. Träffade alltså Niklas för 9 1/2 år sedan nu då han var 15 och jag var 16.. Dom första åren var väl inte dom mest seriösa åren i vårat förhållande men så är det väl knappast i den åldern heller? Nog var det nära o ta slut ett antal ggr.... Allra helst där runt 9-månaders tiden... Men som sagt, herregud vi var ju bara "barna".. Men vi höll ihop iaf o här står vi nu över 9 år senare med 2 barn, hus, hundar o katter=) O iaf jag njuter av (nästan) varje dag i livet med min stora kärlek o det liv vi lever tillsammans! Vi har gått igenom en hel del tillsammans o har en hel del jobbiga perioder bakom oss.. Sån´t som kan slita rejält på ett förhållande men jag tycker vi klarat de bra o bar fört oss närmare varandra. Han är väldigt fin o bra på nästan alla sätt min kärlek.. Lite tjurig kanske men ingen kan väl vara perfekt :P Han är väldigt väldigt snäll... Gör allt för att jag o barna ska ha det så bra som möjligt. Han ser hela tiden framåt o vill väldigt väldigt mycket! Och han vet att man får inget gratis utan vill man något så får man helt enkelt jobba sig dit. Som sagt han jobbar o sliter och han kan så väldigt mycket, om allt! det är en egenskap jag är väldigt avis på ;) Han är både tekniskt o praktiskt lagd... Och är det något han inte kan som han vill kunna så lär han sig det...Ingen me tummen mitt i handen där inte!;) Jag vet inte vad jag mer ska skriva om den här underbara människan?? Jo, han är ju en toppenpappa oxå såklart! Jag älskar han av hela mitt hjärta! <3