Tjaa De va ett tag sen sist o en hel del har såklart hänt! Va  tvungen att kika tillbkaka för att se hur länge sedan det verkligen var sen jag skrev o jag hade visst inte skrivit sedan september :-O...

Vårat minsta lilla hjärta har hunnit bli hela 8 månader! Fortfarande världens snällaste o gladaste unge! Hon är sanslöst snäll, hon bara finns o är glad o skrattar o myser hela tiden :D. Börjat bebysimma har vi oxå gjort, o såklart så älskar Minna även de ;) Hon är som en liten fisk o är såå duktig! Har börjat lära sig dyka nu utan att man behöver blåsa på henne, hon håller andan själv!=)

Våra andra två hjärtan är det oxå fullt upp med! Våra lugna Hampe har blivit som en tonåring i miniformat ;) Sur o glad om vartannat, svarar emot o har sig.... Inte lätt att vara 6 år! Gått på slalomskola har han hunnit gjort o han var så duktig så =)

O sen så har vi ju då Simon.... Jag vet inte om det finns ord som kan beskriva den pojken faktiskt....;) Den grabben kan verkligen testa ens nerver...Men han är go oxå, såklart! I helgen har han fått åka skoter vilket var väldans uppskattat! Först en ganska lång tur med Niklas på lördan o igår så var vi allihopa uppe i stugan med mamma o pappa o även Robban. Niklas o Robban åkte skoter upp o sen fick grabbarna åka däruppe =) När vi kom hem sa Simon att han tyckte morfarn kunde sälja sin skoter (skotern som Niklas hade) till oss, så kunde morfar köpa en ny. För vi måste ju ha en ;) Men vi har haft en del skotrar tidigare o alltid är det nåt som klatrar på dom så jag e inte så sugen på att ha nån..

Nä men... kanske man ska ta o kliva upp nu ;) Barna har sportlov den här veckan så det blev lite sovmorgon idag. Men har massa tråkgöra som ska göras idag så det är väl dags o sätta fart snart...snart.... Ska försöka att inte vänta såå länge till nästa bloggning :p

Slänger in andra delen direkt, men har inte löst igenom dom så det kan vara ganska luddigt sådär menå väl ändra det sen i så fall! 

Nu kommer det viktigaste, förlossningen! I efterhand måste jag ju säga att det gick väldigt bra o inte tog det lång tid heller, speciellt inte med tanke på att det var en igångsättning. Men just då tyckte jag det tog en hel jävla evighet! ;) Det här inlägget kommer säkert bli bra mycket kortare än det förra. Det förra var ju om flera dagar, förlossningen tog knappt 4 timmar :p. Fortsätter väl där jag slutade. Klockan var ju som sagt vid 5 halv 6 då vi bytte rum och ”installerade” oss på förlossningsrummet där jag fick byta om lite och sådär. Sen gör dom en undersökning (Aj!) är då öppen 1,5 cm och läkaren bestämmer sig då för att slopa katetern och tar hål på hinnorna på en gång istället. Så 17.45 går vattnet o man kan väl säga att då är förlossningen igång oxå! Får regelbundna sammandragningar ganska direkt, på med ctg oxå och allt är fortfarande super med Minna ;). Andas igenom verkarna samtidigt som mina ben fortfarande skakar som två galna asplöv! Härifrån kommer nog teten bli väldigt luddig då jag kommer ta det mesta från journalen eftersom mitt minne är väldigt luddigt.. Var och kissade vid sjutiden tro jag (lr okej, jag gjorde nummer 2 för jag ville INTE skita på mig när hon föddes men jag sa till barnmorskan att jag skulle gå och kissa..) Och alltså det här med och gå på toa när man har värkar... inte kul! Att stå upp med onda värkar, inte heller kul! För jag hade bestämt mig innan att jag skulle försöka röra på mig men fan det gick inte! Så jag la mig i sängen igen, som för övrigt var sjukt jävla obekväm...Stax efter frågade dom om jag villa ha lustgasen men jag ville inte då jag fortfarande kände mig yr och hade ont i huvudet och även illamående, fick då alvedon mot huvudvärken... Vid halv 9 hade jag oregelbundna värkar och var öppen 3 cm...(suck!). Alltså sen står det i journalen att jag började med lustgasen 21.10 och när jag läste det så trodde jag inte på det. Jag tyckte jag låg och andades i den där masken en evighet! ;)Innan jag började med lustgasen och jag fick den att funka hade jag lite panik om jag inte minns helt fel... Men när jag väl fick gasen att funka så gick det riktigt bra! Kändes som man hade värsta dyngfyllan när man tog den där gasen! Den tar inte bort smärtan just nånting, men det blir lixom lättare att strunta i smärtan när man e på fyllan + att man slappnar av mycket mer mellan värkarna. Mitt i min lustgasdimma såg jag pappa framför mig, vi var på tivoli inne i stan och et måste ha vare stadsfest lr nåt! :p... Haha! Jag minns oxå att jag bestämde mig för att vara knäpptyst för jag visste att om jag skulle öppna käten och säga nåt, så skulle precis vad fan som helst kunnat ploppa ut min mun ;). Kvart över 9 var jag öppen 5 cm och nu kopplades värkstimulerande dropp. Skulle ha kopplats tidigare men apparaten ville inte riktigt var med. Strax för halv sätter dom även en akupunktur nål typ på blygbenet där jag hade som allra ondast, kändes som benet skulle sprängas i tusen bitar vilken sekund som helst när värkarna var som värst. Sen går barnmorskan ut och det är bara jag och Niklas kvar på rummet, och jag minns att jag ligger på min vänstra sida och Niklas sitter framför mig (han hjälpte mig även denna gång otroligt bra genom hela förlossningen!) när jag helt plötsligt känner hur det trycker på! Känns verkligen som ungen kommer ramla ut när som helst. Så jag säger bara; nu kommer den, nu kommer den! Så Niklas trycker på klockan och jag lägger mig på rygg o känner hur kroppen lixom vill trycka på ( ja ni som fött barn vet ju hur det känns med krystvärkar och vad mycket kroppen faktiskt hjälper till). Nu ser jag hur Niklas tänker springa mot dörren för att hämta nån men jag stoppar han o säger åt han o hjälpa mig att klä av mig, samtidigt kommer barnmorskorna in o jag mer lr mindre skriker ” Nu kommer bebisen!!!” . (haha vad jag skrattar för mig själv då jag tänker tillbaka!). barnmorskan är ju såklart helt lugn o svarar väl nåt i stil med att ”jamen då får vi ta emot den då”. 21.34 startar krystvärkarna och 21.35 kommer världens finaste tjej ut med ett rejält plask och navelsträngen två varv runt halsen. Hade hon inte haft det så hade hon nog ”ramlat” ut ännu fortare! Alltså lyckan och lättnaden man känner i det ögonblicket är totalt omöjlig att beskriva! HELT UNDERBART! Ser direkt att det är en tjej så det första jag säger är ju ” det är en tjej!” Hehe hoppas Niklas hann se innan jag sa nåt :P När Simon föddes sa han nämligen att det var en pojke innan jag hann se och det är mycket roligare att få se själv! Alldeles full med fosterfett var hon precis som Simon o skriker gör hon, nästan hela sin första timme utanför mammas mage! I nåt ögonblick tänkte jag nog att vad är det för skrikunge? ;) Men samtidigt tyckte jag de var bra att hon skrek lite för hon var ganska rosslig så då försvann ju de! Sen kommer moderkakan ut utan problem o sen det näst bästa, dags o ringa hem! ;) Ringer farmor först eftersom grabbarna var där men dom hade ju såklart somnat! Sen mamma o syrran osså skicka lite sms o så =) Kanske låter fånigt att man vill ha telefonen nästan direkt men man vill helst bara skrika ut till hela världen att det är klart och man fått världens finaste bebis!

2765g och 48 cm lång var hon vår lilla prinsessa och såklart alldeles perfekt!

Både läkaren och barnmorskan sa efter att dom tyckte att det gick så bra, men jag svarade att jag tyckte det tog för lång tid :P Tro inte dom höll med om det riktigt. Men å andra sidan så hade jag absolut ingen aning om vad klockan var när hon föddes, trodde den var bra mycket mer än vad den var faktiskt. Så inte så konstigt jag tycke det tog tid :P.

Förlossningsberättelse:

Här kommer den! Förlossningsberättelsen från när vår lill-älskling Minna föddes! =) Hon är ju född den 2:a Juli men man kan ju säga att allt började, ja nästan en vecka tidigare under midsommarhelgen när vi var i stugan o jag hade börjat samla på mig sjuukt mycket vätska. På midsommarafton hade jag mammas gummistövlar som är 2 storlekar större än min vanliga storlek och fick märken på benen av skaftet på stövlarna. Hade som gropar i bena, såg helt sjukt ut! O då kände jag inte ens att stövlarna tryckte på benen? Mamma tjatade på mig typ hela helgen att sitta ner o ha fötterna i högläge, gullmamma! Kände även att jag började svälla om hände roch fötter. På söndagen skulle Niklas jobba så mamma o pappa tog barna och hade dom hela dagen, så skönt för då va jag alldeles slut!

På måndagen iaf så kände jag när jag vaknade att jag hade svällt mer i ansiktet och händerna så jag bestämde min för att ringa till barnmorskan eftersom det står överallt på nätet att om man sväller om händer o ansikte så skulle man göra de. Var även svullen om knäna o låren och det gjorde så sjuuukt ont att gå på ballongerna till fötter!  I alla fall så sa den barnmorska jag fick prata med att jag skulle avvakta till onsdagen då jag hade en bokad tid hos barnmorskan och fick jag ont i huvudet så skulle jag ringa förlossningen.  Sen kände jag både tisdag och onsdag morgon hur jag var mer svullen i ansiktet, såg helt knäpp ut...

Så på onsdagen var det då dags för besök hos barnmorskan! Fick träffa en jättefin barnmorska som jobbade istället för min ordinarie barnmorska som var på semester. Hon började med o prata lite som man typ alltid gör o sa att det kunde vara helt normalt o samla på sig vätska i slutet av graviditeten speciellt då det var varmt ute, vilket det såklart verkligen var, kokhett ute hela den här veckan! Sen tog hon mitt blodtryck som låg runt 120/85 om jag inte mins helt fel, vilket var ganska högt för mig ( bt på 90/55 på inskrivningen) men inte alls för högt så barnmorskan sa inte så mycket om det. Men innan jag skulle gå så tog hon urinprovet o då sa hon bara att jag hade ”lite” äggvita i urin så hon skulle kontakta läkaren i sollefteå för rådgivning och ringa upp mig senare under dagen.4 rör med blod stal hon av mig oxå för att ta tox-prover. Uäk, hatar när dom ska ta blodprover o grejjer, vidrigt!  Fick order om att åka hem o vila. Sagt och gjort så jag åkte upp till syrran istället för att invänta samtalet;) Fick ungarna leka oxå så det blev nog mer vila o sitta där än o åka hem! I alla fall, vid tretiden så ringde barnmorskan (kändes hyffsat pirrigt!), hon hade då pratat med läkaren i sollefteå som hade bokat in en tid i övik två dagar senare för en koll av bl.a blodtrycket, urin, och ett ultraljud! Återigen sa hon åt mig att det bara var vila som gällde, o hon sa det med sträng röst! ;) Kan säga att såhär i efterhand så har jag nog inte fattat förrän nu hur dåligt jag mådde där på slutet, jag trodde jag bara var lite gnällig och lat. På torsdagen var det stekhett ute så jag låg inne och vilade hela dagen, lr inte! Gick ner till älven med ungarna så dom fick bada, nu när jag tänker tillbaka så minns jag när vi satt där nere o hur jävla ont jag hade i fötterna o hur svårt det var att röra sig! Blää....

På fredagen var det då dags o bege sig mot övik! Åkte hemifrån vid nio-tiden o mamma sa åt mig att lägga en nyckel i postlådan ifall vi skulle bli kvar så dom kunde hämta hundarna, pff... inte skulle jag bli kvar på nå sjukhus men jag la ut nyckeln iaf... Hade packat en bb-väska men den tog jag inte med! Trams, att jag skulle bli kvar på nåt sjukhus, jag mådde ju bra! ;)

Kom upp till övik på spec.Mvc  precis i tid, som vanligt när det gäller mig och Niklas ;) Fick träffa en jättegullig barnmorska där,  som  tog nytt urinprov, blodtryck som visade 156/112 och kopplade sedan ctg som jag fick sitta med bra länge. Tog nytt blodtryck då jag vilat ett tag som visade 164/109... inte bra.... Urinprovet visade på protein 3+... samma som i onsdags. Kan inte så mycket om det där men som jag har fattat det så är det ganska mycket.. Så barnmorskan förberredde mig på att jag skulle nog bli kvar över helgen. 4 nya rör med blod igen..... Fick träffa en läkare som gjorde ett ultraljud för att se till att allt var bra med liten och det var det! =)  Fick väga mig oxå och vågen visade härliga 77.6 kg! Vilket är mycket på en som är 157,5 cm kort... Så jag fick ett rum på bb och nu skulle jag börja ”samla urin” ett dygn. Allt jag pissade skulle sparas för att nästa dag skickas på lab. för nå prover. Kändes jättefräscht, tur man hade eget rum! Men ingen tv på rummet o jag var ju beordrad vila så ja ni kan ju tänkte er hur kul man hade. Tack o lov att nån uppfann iphonen!  Dom körde ett till ctg under dagen som var bra och kollar jag i journalen så står det att blodtrycket skulle kollas 4 ggr om dagen + daglig vikt men jag vägde mig aldrig nå mer.  Så lördagen började med ett nytt blodtryck innan jag ens klivit upp för att det verkligen skulle bli i ”viloläge”, men hade alldrig undertrycket under 105. Nu när jag har normalt blodtryck igen så ligger det på 110/70. Sedan ett nytt ctg som var bra, Minna verkade må hur bra som helst i min mage hon! ;) Fick träffa en ny läkare, Karin som berättade att hon gärna ville ha igång förlossningen ganska snart, men då det var fullt på förlossningen så visste hon inte riktigt när det skulle bli men förmodligen nästa dag. Men hon gjorde i alla fall en hinnsvepning (aj!) för att ev få igång det hela lite av sig själv. Så jag ringde ju hem o berättade de för alla hemma att imorn blir det nog bebis, först till Niklas såklart som var hemma o jobba en sväng. Så vi bestämde att han skulle packa o komma upp och sedan sova hos mig den natten. Klockan var väl runt ett när jag pratade med han o då skulle han åka hem från jobbet och sen packa...Senare kom en barnmorska in och sa att det blir igångsättning så fort det finns plats på förlossningen och då fick jag även blodtrycks sänkande medecin. Strax efter kom läkaren in inge och frågade om inte min man kommit än för nu var det snart dags! Jahaja, jag trodde ju absolut inte det skulle bli idag! NU blev jag väldans pirrig plus att jag blev helt knäpp av medecinen! Läkaren gick även igenom hur igångsättningen skulle gå till. Dom skulle föra upp nån bardkateter heter det visst, fast hon kallade de ballong kateter. I alla fal så hjälper den till så man öppnar sig, och när man öppnat sig tillräckligt så ramlar det där katetern ut och då tar man hål på hinnorna för att starta förlossningen. Men ringde i alla till Niklas och frågade var han höll hus för nu väntade vi bara på han! (som vanligt.... sen körde han upp på typ 40 minuter.....) Kan säga att efter jag fått den blodtryckssänkande medecinen så sjönk mitt blodtryck från 170/110 ungefär till 122/77 på 1 timme! Inte konstigt kroppen reagera! Men jag har alltid reagerat lätt på alla typer av medeciner så det var väl inte så konstigt. Vid 4 tiden kom Niklas upp o då var jag helt snurrig. Skakade o såg konstigt. Trodde först att jag var nervös för man var ju pirrig oxå när man visste att det snart var dags, men inte SÅ pirrrig...

Vid halv sex fick då lämna rummet för att traska in i ett förlossningsrum och fortsättningen kommer i ett annat inlägg... ;)

Ja nu har jag börjat skriva förlossningsberättelsen men märker att det kommer ta ett tag och den kommer bli  i två delar, en om allt som hände innan o en om det som hände efter klockan 17.45 den 2:a juli 2011 och kanske 6 timmar frammåt ;) Skitkul att skriva iaf och Minnas tillbaka! MEn har inte tid att fortsätta just nu då ungar snart ska hämtas soch sådär! Men längtar tills jag kan fortsätta skriva! Då ska jag även berätta vad Minnas hela namn är, vilket jag inte ens vet just nu :p

Nu har jag fått hem förlossningsjournalen så snart ska jag ta mig tid o knåpa ihop en förlossningsberättelse! O Minna(s) tillbaka =)

Idag har Minna fått leka fotomodell så tänkte dela med mig lite bilder! Fattar inte varfr jag inte fotar mer för det är ju så kul! Skulle vilja ha en bättre kamera men fotar ju så sällan så det känns ju onödigt o lägga ut massa pengar på en dyr kamera... Men nog om det, här kommer bilderna!

            Så fina barn jag har! Även om ni bara fick se en av dom här men grabbarna är ju lika vackra! :D

Ja jösses vad tiden går fort! Hinner ju inte med! Lillhjärtat vårat är 8 veckor snart i o 2 månader nästa vecka! Hon sover fortfarande en massa o nu har hon börjat le mot oss =) Man blir alldeles varm i hela kroppen när hon ler mot en! Ungefär som en sån där nykär känsla i kroppen! :D Underbart! Annars när hon vaken vill hon mest vara i famnen men igårkväll lyckades hon soman i sin vagn helt själv! Annars äter hon gärna sig till sömns, o det får man när man e så liten + att det är väldigt lättsamt för mamman o ligga o kika på tv medans hon ammar;) Dom växer ju o blir stor så fort så tänker försöka ta till vara på varensa minut av den här bebistiden! Kan ju mycket väl vra sista gången vi har en liten bebis här i huset!

Nu har iaf Hampe börjat på lekis o det går hur bra som helst! Det är så skönt o kul att han tycker om att vara där=) O simpan har börjat på dagis igen o det funkar oxå bra. Tror det kan vara nyttigt för han att inte bara leka med Hampe jämt. Hampe är ju typ den bästa han vet o hans stora idol ;) Gullungar! =)

Nä kanske jag ska ta o röjja lite innan lill-fia vaknar=) Hon tycker om att sova på dagarna o var vaken på kvällarna....Helt sanaslöst hur otroligt mycket man kan älska en liten människa som inte har funnits i ens liv så länge! O tänk att man blir lika förvånad över de varje gång man får barn;)

Ja nu när Minna är ute ur magen så går tiden väldigt fort! Imorgon så är hon 1 månad! 4 veckor i lördas... Samtidigt som det är jättemysigt o se hur hon växer o utvecklas så vill man lixom tillbaka till stunden hon föddes ibland... Det finns ju inget större ögonblick i ens liv o nu har jag förmodligen upplevt det för sista gången så det känns lite vemodigt :/....

Idag är det även 3 veckor tills Hampes börjar på lekis, lr förskoleklass som det så fint heter...Känns oxå konstigt.. Grabben är snart 6 år! O när han börjar lekis är ju sommarn slut i princip... tråkigt men samtidigt brukar det var skönt o komma tillbaka till lite rutiner... Niklas jobbar ju bara iaf så det spelar inte så stor roll att sommarn är på väg mot sitt slut... Snart är iaf altanen ute helt klar o en ny bro på framsidan börjar byggs under veckan! =) Hehe det första vi skulle göra då vi flytta till huset var att bygga en ny trapp, det är nu 5 år sedan vi flytta hit o nu är det dags! ;) jajja, rom byggdes inte på en dag bruka man ju säga! Sugen på ett nytt kök är vi oxå men de e ju så satans dyrt...o ett till rum skulle vi oxå behöva :P... vi har växt ur huset helt enkelt, men flytta härifrån vill vi inte! trivs som fanken gör vi, allra helst Niklas o Simon tro ja;) Nä nu ska jag passa på o göra nåt innan lillan vakna, hon har inte sin bästa dag idag så kanske dumt o sitta här då hon sover? Bjussar på två bilder oxå, från två av mina absoluta bästa stunder i mitt liv! =)

  Här e Minna inte gammal! =) & jag kanske ser trött ut, o visst var jag det, men mest svullen av all vätska i kroppen. Man ser det främst runt ögonen o jag har som en kant på ögonlocket...   Pojkarna träffas sin lillasyster för första gången! Haha visst är jag väl vacker här!? Sådär ser håret ut när man varit sängenliggandes 2 dygn + att man gått igenom en förlossning. Fortfarande rejält svullen här....